Metoder visar minskning av virus i behandlad mat och avfall

Mat och biologiskt avfall som slakterirester och gödsel kan innehålla virus som smittar till både människa och djur. Men avfallet innehåller värdefulla näringsämnen. Med rätt behandling kan riskerna minskas för smittspridning via mat och även via det biologiska avfallet, som därmed kan användas till gödsel på åkermark.

Men det finns också risker eftersom smittämnen kan följa med i produktionen av sådan gödsel. Det som växer på våra åkrar hamnar så småningom i våra livsmedelsproducerande djurs foder. Även vilda djur kan smittas. Smittämnen som virus kan följa med hela livsmedelskedjan från jord och foderväxter, via köttdjur, slakt, paketering och distribution ända fram till tallriken.

Nya virustyper upptäcks ständigt, många av dem är tåliga tarmvirus, men också nya varianter av zoonotiska virus. Virus som smittar från djur till människa är till exempel fågelinfluensavirus och hepatit E-virus från gris. Sistnämnda virus har visat sig förekomma i grisprodukter såsom lever, kött och charkuteriprodukter. Det har smittat till människa vid förtäring.

I EU-förordningar är animaliska biprodukter kategoriserade enligt graden av risk. Kategori 3 är den lägsta riskkategorin, och innehåller bland annat slaktavfall och gödsel ämnade för biogas- eller komposteringsanläggningar. Dessa material kan dock innebära en risk om de är korskontaminerade från andra riskkategorier, eller av subkliniskt infekterade djur.

Vid ett utbrott av till exempel aggressiv fågelinfluensa kan material som hönsgödsel och djurkroppar vara smittade med virus.

Anpassade behandlingar

Även närbesläktade virus kan vara olika svåra att inaktivera. Därför bör behandlingsmetoder vara effektiva mot en rad virus med olika egenskaper, förutom att tillgodose ekonomiska och praktiska aspekter. Metoderna bör anpassas efter vilka produkter som ska behandlas och vilka virus som kan tänkas ingå.

Enligt EU-förordningar ska animala biprodukter av kategori 3, till exempel gödsel och slakteriavfall ämnade för biogas- eller komposteringsanläggningar, under minst en timme behandlas med en värme av 70 grader. Alternativa metoder, som värme eller kemikalier som ammoniak, kan användas om en reduktion med 99,9 procent av ett värmetåligt virus kan visas, om denna virusförekomst bedömts vara en risk.

Vid en utbrottssituation av till exempel aggressiv fågelinfluensa kan kompostering, eller ammoniakbehandling, utföras på den aktuella gården för att minska bioriskerna. För livsmedel är det lämpligt med metoder som minskar smittämnen, men som även tar hänsyn till matens kvalitet för konsumenterna. Här har metoder som högt tryck, intensiva ljuspulser eller mjölksyra visat sig användbara.

Som processindikatorer för virus som framkallar sjukdom används ofta modellvirus. Dessa väljs efter syfte, typ av behandlingsmetod och deras egenskaper. Modellvirus bör vara något mer motståndskraftig mot behandlingsbetingelserna. Om ett virus är identifierat som en fara, används med fördel detta eller ett närbesläktat virus för att utvärdera behandlingsmetodens effektivitet. Många av de viktigaste livsmedelsburna virusen, som hepatit E-virus och humant norovirus, är inte odlingsbara på konventionellt sätt. Gällande det förstnämnda, vilket till stor del är okarakteriserat, kan ett spektrum av virus med olika fysikalisk-kemiska egenskaper vara lämpliga för att utvärdera metoden.

Utvärdering av behandlingar

Resultaten av min avhandling gav behandlingsrekommendationer för att säkerställa en tillräcklig virusreduktion enligt gällande EU-krav för animala biprodukter av kategori 3 för ammoniak och värmebehandling. För en utbrottssituation kunde rekommendationer ges för hantering av aggressivt fågelinfluensavirus, baserade på att pH och temperatur ska upprätthållas under en viss tid för hanteringen. Högtrycksbehandling av livsmedelsprodukter från gris visade att varierade nivåer av tryck och tid påverkade inaktiveringen av olika typer av calicivirus och norovirus. Dessa smittsamma virus användes som modeller för hepatit E-virus.

Bakteriofager är virus som infekterar bakterier, och vissa har liknande egenskaper som olika tarmvirus. Eftersom de är ofarliga för människa, mindre kostsamma och lättare att analysera, kan de användas som potentiella indikatorer för validering eller kontroll av fullskaliga processer. I större skala kunde bakteriofager användas för verifiering av inaktivering av aggressiv fågelinfluensa i ammoniakbehandling av kläckeriavfall och i laboratoriekompostering.

I behandlingar av grisprodukter, visade det sig att bakteriofagerna hade potential som stabila modeller för noro- och calicivirus i större produktionsskala. Här utvärderades högtrycksbehandlingar och intensiva ljuspulser, respektive mjölksyrabehandlingar.

Eva Emmoth, forskningsingenjör, SVA

Fotnot:

Eva Emmoth disputerade i slutet av oktober 2015. Hennes avhandling har titeln ”Virus Inactivation – Evaluation of Treatment Processes for Food and Biowaste”.  (PDF 722kB)

Redaktionen

Redaktionen för svavet.sva.se finns på staben för kommunikation vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *