Experter söker fler svar till mjältbrandsutbrottet på Omberg

Älg som dött av mjältbrand.
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page

Sommaren 2016 på Omberg var till en början torr och varm. Naturbetena var kraftigt nedbetade. När djuren betar nära marken ökar risken för att de ska få i sig eventuella mjältbrandssporer som kan finnas i jorden. Magra beten kan också stressa djuren vilken gör dem mindre motståndskraftiga för infektioner som mjältbrand.

I Ombergsutbrottet har en större smittspridning skett jämfört med de senaste föregående utbrotten 2008, 2011 och 2013 i Sverige. Avstånden mellan på varandra insjuknade djur har varit betydande, och som längst ca 10 km. I skrivande stund, mitten av augusti, har inga kända kopplingar mellan de sex drabbade besättningarna kunnat identifieras som kan förklara smittspridningen.

Vid de tidigare utbrotten drabbades enskilda besättningar i begränsade geografiska områden, och det var möjligt att identifiera sannolika smittkällor. Detta gör att Ombergsutbrottet på flera sätt skiljer sig från dessa fall av mjältbrand. Fler djurslag har drabbats, förutom nötkreatur även får, häst och ett vilt djur som älg. Det här gör också att fler grupper av människor blivit berörda. Förutom traditionella lantbrukare har också häst- och fårägare samt jägare fått stöd och hjälp och/eller informerats om risker i området.

Följer ett klassiskt mönster

Men Ombergsutbrottets karaktär är inte okänd från ett internationellt perspektiv.

– Även om Ombergsutbrottet skiljer sig från de mjältbrandsutbrott vi haft i landet i modern tid kan vi konstatera att det följer ett klassiskt mönster för områden där rätt förutsättningar finns. Det är dock osäkert om vi kommer att kunna kartlägga den exakta källan till utbrottet och det är inte heller nödvändigt. Vaccination och snabb identifiering av nya fall har varit de viktigaste åtgärderna för att begränsa utbrottet, säger Karl Ståhl, biträdande statsepizootolog vid SVA.

Att mjältbrand förekommit historiskt runt Omberg är väl känt och finns dokumenterat i historiska källor. I den kartläggning av besättningar som spärrats för mjältbrand 1916-1961 som SVA gjorde för några år sedan nämns ett antal platser som ligger i anslutning till det drabbade området. Eftersom mjältbrandssporer kan överleva lång tid i marken i anslutning till djurgravar kan smittan återkomma på samma plats även efter många år.

Insekter kan sprida smitta

Den torra, varma sommaren har också varit gynnsam för insekter. I synnerhet spyflugor och bromsar har från andra länder rapporterats kunna spela en roll för smittspridning mellan djur i samband med mjältbrandsutbrott. Hypotesen är att spyflugor kan sprida smitta lokalt och föröka smittan inom ett bete, eller mellan närliggande beten. Bromsar skulle under vissa förutsättningar kunna sprida smittan över längre sträckor, till nya besättningar. I praktiken kan det dock vara svårt att visa detta vetenskapligt.

Eftersom även en älg tillhör de smittade djuren så är också den vilda faunan med i utbrottet. För att få en mer fullständig bild över hur smittvägarna kan se ut i detta utbrott planeras fler provtagningar, av flera djurslag, både vilda och tama djur och av miljön.

– Vidare utrednings- och forskningsarbete kommer att behövas under kommande månader och år för att fördjupa förståelsen av utbrottet och bygga upp kunskap kring mjältbrand och dess ekologi, säger Karl Ståhl. Detta för att vi i framtiden bättre ska kunna förutsäga och förebygga liknande händelser.

Även om inga mjältbrandsfall rapporterats i modern tid i området, kan man inte utesluta att enstaka mjältbrandsorsakade dödsfall förekommit också under senare år, hos vilt såväl som hos tamboskap, utan att orsaken utretts. Sådana enstaka dödsfall kan ha bidragit till en viss mjältbrandssmitta på naturbetesområden på Omberg inför betessläppet 2016.

Redaktionen

Redaktionen för svavet.sva.se finns på staben för kommunikation vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page

2 kommentarer

Christina Svedberg

Hej!
Vad jag förstår har det också varit fler mjältbrandsfall i jag tror det var Sibirien (i vart fall långt österut där isen håller på att smälta och gamla mjältbrandsfall kommer upp). Trakterna runt Omberg är ju kända för att var landningsplats för ett flertal flyttfåglar. Det kanske finns ett samband här? Jag gissar att det finns fåglar som flyttar därifrån till/via Omberg. Vad jag förstår är fåglar heller inte så känsliga för mjältbrandsbakterien själva.
Bara en fundering

Svara
Redaktionen

Hej Christina! Tack för att du delar din fundering!
Mycket riktigt så kan fåglar bära med sig mjältbrandssporer på sin kropp och till och med i magtarmkanalen, men de är själva mycket resistenta mot sjukdom. Antalet sporer anses dock oftast vara så litet att de inte har någon betydelse för spridning av smitta, man kommer inte upp i en tillräckligt stor dos för att det ska orsaka sjukdom hos djur. Lägger man därtill avståndet mellan utbrottet i Sibirien, precis öster om Uralbergen och det i Omberg samt att flyttfåglarna snarare borde flytta tillbaka till Sibirien under våren så kan man nog helt bortse från att smittan kommer från Sibirien med flyttfåglar.

Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *