Verotoxinbildande bakterier vanliga men svårt bedöma farligheten

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page

När vi hör talas om vtec, ofta som ”ehec”, är det för att den orsakar sjukdomsfall och utbrott bland människor. Men egentligen har de flesta typer av vtec sin naturliga hemvist i tarmen på idisslare som nötkreatur och får, som inte blir sjuka av dem. Vid analys av prover kan det vara svårt att bedöma hur pass farliga dessa bakterier är för människor.

Sedan mitten av 90-talet har SVA övervakat förekomsten av vtec-bakterier hos svenska nötkreatur på uppdrag av Jordbruksverket. Övervakningen har gått till så att man med jämna mellanrum under ett års tid samlat in prover från slakterier runt om i landet. Proverna har sedan analyserats för förekomst av vtec.

Under årens lopp har diagnostiken förändrats och förbättrats. Från att endast arbeta med klassiska bakteriologiska metoder för att hitta vtec används idag allt mer molekylärbiologiska metoder som pcr för detektion och karakterisering av vtec. Idag har vi också bättre kunskaper om vilka varianter som människor blir sjuka av (se artikel på föregående sidor). Från att tidigare endast leta efter vtec O157 är vi idag intresserade av en rad olika serotyper. Samtidigt vet vi att vissa varianter av vtec O157 är mycket farliga medan andra tycks orsaka endast lindrig sjukdom hos människor.

I en slakteristudie som pågick 2011-2012 samlades drygt 2 500 träck- och öronprover in från nötkreatur. Träck betraktas som ett individprov medan öron representerar de bakterier som finns i djurets omgivning. Proverna analyserades med PCR för O157, O26, O103, O104, O121 och O145, samt verotoxintyperna vtx1 och vtx2 (se fig.). Dessa serotyper, med undantag för O104, utgör de vanligaste varianter som man finner hos människor som insjuknat i ehec i Sverige.

Från positiva prover gjordes sedan försök att hitta och renodla respektive serotyp. Analyserna med pcr visade att över 60 procent av träckproverna var positiva för vtx1 och/eller vtx2, och att de olika serotyperna förekom i varierande grad.

Ehec-associerade serotyper av E.coli visade sig vara vanliga hos nötkreatur i vår studie. Men endast ett fåtal av dem var verotoxinbildande. Även om verotoxinbildande bakterier var relativt vanligt förekommande, så var många av dessa troligtvis av varianter som sällan orsakar sjukdom hos människa.

Om man har karaktäriserat vtec från en patient så finns det bra metoder för att leta efter samma variant av vtec i ett djur- eller miljöprov, exempelvis om man vill utreda smittkällan till ett utbrott. Men det visade sig vara svårare att förutsättningslöst leta efter farliga vtec hos djur, eftersom varken serotyp eller verotoxin tycks vara tillräckliga som indikatorer. För att övervaka förekomsten av farliga vtec bland djur behövs bättre markörer, som är mer relevanta. Eventuellt behövs nya tekniker som kan detektera kombinationer av till exempel toxiner och andra sjukdomsassocierade faktorer hos en bakterie när den förekommer i en blandning av andra bakterier som inte betraktas som farliga.

Slakteristudierna har visat att vtec O157 förekommer i hela södra Sverige sedan slutet av 90-talet. Däremot är vtec O157:H7 klad 8 (se föregående sidor) inte lika spridda utan förekommer på ett fåtal ställen, där de däremot är väldigt vanliga.

På sådana platser skulle man kunna göra fokuserade insatser för att kontrollera och eliminera just den varianten från de djurbesättningarna.

Tänkbara insatser skulle kunna vara vaccination och sanering av djurstallar. Idag finns dock inget godkänt vaccin för användning i Sverige. Sanering fungerar bra för inomhusmiljöer men löser inte problemet med att djur kan infekteras på bete. Sanering i kombination med god biosäkerhet har visat sig kunna vara ett effektivt sätt att eliminera vtec i en djurbesättning, men det ställer höga krav på djurägaren.

Samtidigt som vi riktar insatser mot typer av vtec som finns bland djur i Sverige just nu, måste vi även vara vaksamma mot nya farliga typer som kan komma in i landet i framtiden. Det finns flera exempel på ovanliga varianter av vtec som orsakat utbrott och sådana varianter är viktiga att kunna upptäcka i ett tidigt skede, helst innan de sprids till människor. För detta krävs fortsatta övervakningsstudier, men även väl fungerande samverkan mellan svenska myndigheter och med partners i andra länder.

Figuren visar förekomsten av verotoxiner, samt de serotyper som vanligen associeras med ehec.

Figuren visar förekomsten av verotoxiner, samt de serotyper som vanligen associeras med ehec.

Redaktionen

Redaktionen för svavet.sva.se finns på staben för kommunikation vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *