Specialtema: Ehec-bakterien

Under våren 2014 dök det upp rubriker som ”Åt kebab – smittades av farliga ehec-bakterier” i medierna. I en serie specialartiklar här på SVAvet berättar vi mer om denna smitta, och hur myndigheter arbetar för att minska problemen med ehec. (Artikeln tidigare publicerad i pappersversionen av SVAvet, nr 1/2-2015)

Att man ska använda skilda skärbrädor och knivar för grönsaker och kött i köket har säkert de flesta hört talas om. Det kan finnas bakterier i rått kött som kan ge magsjuka. När köttet tillagas dör bakterierna, men har de överförts till frukt eller grönsaker som inte upphettas innan de äts, kan man smittas och bli sjuk.

Salmonella och campylobakter är exempel på bakterier som kan finnas i rått kött, men det är även ehec. 

Varifrån kommer då ehec-bakterierna? Kor och får kan bära på en mängd olika E. coli-bakterier, och en del av dessa kan bilda gifter. Djuren blir inte sjuka av bakterierna, men sprider dem till miljön. Eftersom smittdosen för att en människa ska bli sjuk är så liten – man behöver bara få i sig 10 till 100 bakterier – kan bakterien smitta på många sätt. Att klappa kalvar, bada i hav eller sjöar vid en kohage och få en kallsup, att ha en picknick där kor eller får gått och betat eller att dricka opastöriserad mjölk är kända smittvägar. Ibland orsakar förorenade livsmedel stora utbrott; det kan vara grönsaker som bevattnats eller sköljts i förorenat vatten, eller kött som inte hanterats rätt.

Även om inte lika många smittas av ehec i Sverige som av campylobakter eller salmonella, kan konsekvenserna av en infektion med ehec vara allvarlig. Därför tillhör ehec en av de *zoonoser där det under 2014 utarbetats ett särskilt strategidokument, som presenteras i en av temaartiklarna. Strategidokumentet är ett samarbete mellan flera myndigheter. Syftet är att skapa en samsyn för hur ehec ska hanteras i hela livsmedelskedjan, och definiera vilka kunskapsluckor vi fortfarande har när det gäller att förhindra smitta till människa.

Första gången ehec drabbade Sverige var under hösten och vintern 1995-96, då många människor i skilda landsändar drabbades. Misstanken var att bakterien fanns i något livsmedel som distribuerades över hela landet, men vad som egentligen varit källan kunde aldrig fastställas. Eftersom man visste att kor och får kan vara bärare av ehec-bakterier, genomfördes en undersökning där kor som gick till slakt blev provtagna. Studierna har sedan upprepats ungefär vart tredje år. I genomsnitt har vi funnit att förekomsten varit omkring tre procent för den då mest uppmärksammade ehec-varianten, vtec O157. Utifrån dessa studier har vi arbetat vidare med olika kunskapsuppbyggande projekt.

Mer forskning har genomförts, eller pågår, där myndigheter, universitet och djurhälsoorganisationer samverkar. Några projekt presenteras i denna tidning. Samverkan är extra viktig för att belysa alla aspekter av problematiken med ehec, som förutom SVA spänner över flera myndigheters verksamhetsområden: Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten, samt även över hela forskningsfältet från diagnostikutveckling och tillämpad forskning till grundforskning.

Forskningsprojekten har fått ekonomiskt stöd från en rad olika forskningsfinansiärer, såsom Stiftelsen Lantbruksforskning, Jordbruksverkets anslag för bekämpning av smittsamma djursjukdomar, Sandbergs stiftelse, Formas och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

*Fotnot: zoonoser är infektioner som kan smitta mellan människor och djur.

One kommentar

Lämna ett svar till svavet.sva.se Ehec och vtec är samma bakterie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *