Olika vtec-typer kartlagda på djupet

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page

Vid laboratorierna på SVA och Folkhälsomyndigheten pågår ett tätt samarbete kring vtec. Inom ett tidigare projekt, finansierat av MSB, har de bägge myndigheterna haft möjlighet att på djupet karaktärisera vtec-isolat, samt göra detaljerade jämförelser av vad som påvisas hos människa respektive djur. (Artikeln tidigare publicerad i pappersversionen av SVAvet, nr 1/2-2015)

Genom karaktärisering kan man övervaka vilka typer av vtec som finns och var de finns för att kunna följa utbrott och göra smittspårning. Ett mål är att ta reda på vilka typer som verkar ge mer allvarliga symptom hos människa, framförallt i form av följdsjukdomen hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS).

Att karaktärisera bakteriens serotyp och de verotoxingener som den bär på är två viktiga huvudspår vid typning av vtec. De olika serotyperna klassificeras utifrån vilka ytstrukturer (antigener) bakterien har och det finns hundratals olika serotyper av vtec. Dessa varianter är i sig inte direkt bidragande till vtec-bakteriens virulens, men kan fungera som en indirekt markör för att identifiera sjukdomsframkallande vtec. Bakterier av serotypen O157:H7 är den vanligast förekommande typen som människor blir sjuka av både i Sverige och utomlands. Andra vanliga sjukdomsframkallande typer är O26, O103, O111, O121, O103 och O145. Vissa av dem hittar man nästan uteslutande hos personer smittade i Sverige, som O121 och O113, medan andra, som O111, O123 och O145, nästan bara är importsmitta. Därmed kan identifiering av O-typ ge en fingervisning om den epidemiologiska bilden.

Det som skiljer vtec från övriga E. coli är att de bär på gener som kodar för verotoxin. Dessa gener är direkt nödvändiga för att sjukdomssymtom ska uppkomma vid infektion med vtec, men även andra virulensgener är viktiga. Hit räknas till exempel intimin som ger bakterierna förmåga att fästa sig på tarmytan hos smittade djur och människor.

Av verotoxingenerna finns det två huvudgrupper, vtx1 och vtx2, och dessa delas in i subtyperna vtx1a, c och d, samt vtx2a, b, c, d, e, f och g. Vissa subtyper, särskilt vtx2a och vtx2c, associeras till allvarligare sjukdom såsom HUS.  Andra kan ge mildare symtom där exempelvis vtx2e eventuellt kan ses som icke-smittsam för människa. Det verkar överlag finnas många typer av vtec hos djur som sällan eller aldrig orsakar sjukdom hos människa (se separat artikel).

Vår vanligaste serotyp vid inhemsk smitta, O157:H7, bär hos människor oftast på kombinationen vtx2a + 2c, visar analyserna inom MSB-projektet. I Sverige förekommer en typ av O157:H7 som kallas ”klad 8” och som nästan alltid bär vtx2a eller vtx2a + vtx2c. Denna typ har orsakat flera utbrott och vi har i tidigare studier kunnat visa att den oftare orsakar HUS än andra typer av O157:H7, som inte bär vtx2a. Däremot dominerade vtx2c respektive kombinationen vtx1a+2c hos vtec O157:H7 bland utlandssmittade. När det gäller vtec O121 så är den vanligt förekommande bland personer smittade i Sverige, men ovanligt vid utlandssmitta. I studien visade det sig att vtec O121 nästan alltid bär på vtx2a.

Den allvarliga följdsjukdomen HUS drabbade sammanlagt 14 personer under den studerade perioden. Av dem var elva personer smittade i Sverige. Nio av dem bar på isolat som kunde karaktäriseras. Majoriteten av dessa isolat tillhörde serotyperna O157:H7 samt O121 och bar på vtx2a.

Med bättre kunskap om vilka typer av ehec som ger mildare respektive allvarligare sjukdom, och var smittkällorna till de allvarliga typerna finns, kan vi i framtiden prioritera insatser och forskningsresurser effektivare för att få ner antalet allvarliga fall.

Figur 1. Humanisolat analyserade vid Folkhälsomyndigheten mellan oktober 2012-oktober 2013. Den vanligaste svenska varianten av O157:H7 bär på verotoxingenerna vtx2a och vtx2c (blå stapel). Hos vtec-isolat identifierade hos utlandssmittade dominerar istället vtx2c samt kombinationen vtx1a + vtx2a.

Redaktionen

Redaktionen för svavet.sva.se finns på staben för kommunikation vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *