Nationell strategi ska minska risken för ehec-smitta

Ko av rasen svensk rödbrokig boskap, SRB. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Hälften av alla människor som drabbas av vtec har smittats i Sverige. För att minska risken för inhemsk infektion med vtec har en nationell strategi tagits fram genom ett myndighetsgemensamt projekt. (Artikeln tidigare publicerad i pappersversionen av SVAvet, nr 1/2-2015)

Strategidokumentet innehåller en faktadel, kunskapsluckor och målsättningar samt beskrivning av angelägna åtgärder som kan minska risken för inhemsk infektion med vtec hos människa. Det riktar sig framförallt till de undertecknande myndigheterna men kan användas av andra myndigheter och livsmedelsnäringen.

Målet är att tydligt minska antalet inhemska infektioner med vtec hos människa, och att de vtec-stammar som i störst utsträckning är associerade med allvarlig sjukdom hos människa ska identifieras. På så sätt kan smittskyddsåtgärder inom human-, djur- och livsmedelssidan inriktas på i första hand dessa stammar.

Eftersom vtec-stammar skiljer sig avseende symptom hos människa är det viktigt att kunna identifiera högvirulenta stammar. Det förutsätter att man har jämförbara metoder för diagnostik och analys hos människor, i livsmedel och hos djur. En punkt handlar om metodharmonisering mellan myndigheter och laboratorier. En annan uppgift är att identifiera vilka vtec-stammar som är associerade med HUS eller annan allvarlig sjukdom hos människa, och som dessutom är vanligt förekommande hos djur. Dödligheten i HUS i västvärlden är mindre än fem procent. Vissa kombinationer av virulensgener och vissa subtyper av anses dock vara korrelerade till svår sjukdom.

Hos djur är det oftast idisslare som kan bära på bakterien i sin tarmkanal och som då utgör en smittoreservoar. I Sverige isoleras vtec som ger allvarlig sjukdom hos människa oftast från nötkreatur, men ibland även från får. Vtec är anmälningspliktigt och omfattar alla vtec med epidemiologisk koppling till humanfall, samt alla fynd av vtec O157:H7 av klad 8 oavsett hur den påvisas.

Övervakningen består av anmälningsplikt, och har även inneburit regelbundna slakteriundersökningar för att kartlägga förekomst och geografisk utbredning. Det är framförallt vtec O157 som ingått i olika undersökningar. Ett fåtal studier har utförts för exempelvis serotyperna vtec O26, O103 och O121, som också kan ge allvarlig sjukdom hos människa. Nötkreatur infekterade med vtec O157:H7 är vanligast i södra delarna av Sverige. Denna bakterie har de senaste åren förekommit hos cirka tre procent av nötkreaturen.

Det är viktigt att ta reda på hur risken för allvarlig infektion med vtec hos människa kan minskas på ett kostnadseffektivt sätt, vilket förutsätter att man tillsammans med lantbruksnäringen kan skapa sådana åtgärder. Det kan exempelvis gälla generella smittskyddsåtgärder i lantbruksnäringens frivilliga program, eller andra åtgärder med provtagning och riktade åtgärder på gårdsnivå. Särskilda åtgärder i samband med slakt behöver utvärderas. Viktiga målgrupper som exempelvis djurägare och slakteripersonal behöver informeras.

Med anledning av att djur inte visar symptom är det endast via övervakning, fall hos människa eller vid utbrott med epidemiologisk koppling till djur, som smittan i djurbesättningar upptäcks. Här föreslås en översyn av tidigare utförda studier för att kartlägga förekomst och geografisk utbredning. I strategin finns förslag om att utveckla en metod för att kartlägga områden med hög förekomst av vtec-stammar som kan ge allvarlig sjukdom hos människa. Smittskyddsåtgärder skulle då kunna sättas in i dessa områden för att förhindra att bakterien sprids till andra djurbesättningar och andra områden, samt till människa.

För att om möjligt enkelt kunna provta idisslare föreslås att man tar fram kostnadseffektiv metodik, exempelvis genom att analysera för vissa virulensgener. Kunskapen inom humansidan och om förekomst av vtec i olika livsmedel behöver ökas. Vilka sätt spridning av smitta sker via miljön, exempelvis mellan djurbesättningar och till människor, är inte klarlagd. Risker med gödselspridning är ett exempel som behöver undersökas.

Projektet med strategidokumentet har ingått som ett delprojekt inom ett större zoonossamverkansprojekt, som finansierats genom regeringens anslag 2:4, Krisberedskap, via Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Fotnot: Infektion med ehec/vtec – Ett nationellt strategidokument”, finns att ladda ned från www.socialstyrelsen.se

Redaktionen

Redaktionen för svavet.sva.se finns på staben för kommunikation vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

One kommentar

svavet.sva.se Specialtema: Ehec-bakterien

[…] med ehec vara allvarlig. Därför tillhör ehec en av de *zoonoser där det under 2014 utarbetats ett särskilt strategidokument, som presenteras i en av temaartiklarna. Strategidokumentet är ett samarbete mellan flera myndigheter. Syftet är att skapa en samsyn för […]

Svara

Lämna ett svar till svavet.sva.se Specialtema: Ehec-bakterien Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *