Hepatit E vanlig hos vilda klövdjur i Sverige

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page

Tidigare har hepatit E på människor varit förknippat med stora utbrott i utvecklingsländer eller reserelaterade infektioner. Men studier i flera industriländer visar att smittan kan ske zoonotiskt inom landet, mellan djur och människa. Denna smittväg verkar även förekomma här i Sverige.

Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, är två miljarder av jordens befolkning smittade av hepatit E-virus, eller har varit det. De flesta studier om hepatit E är från Asien, och några från Europa och USA. Mycket lite är känt om hepatit E i Sverige. Infektionen visar ofta inga symptom eller kan ge akut hepatit med tillfrisknande på runt fyra-sex veckor. I värsta fall kan infektionen orsaka allvarlig hepatit med leversvikt som kan kräva levertransplantation, eller i sällsynta fall utvecklas till kronisk infektion som kräver behandling.

Hepatit E-virus är ett litet virus med RNA som arvsmassa. Det finns i fyra genotyper (Gt1-4) som infekterar människa. Gt1 och Gt2 infekterar endast människor och finns främst i Asien och Afrika. Gt3 finns i hela världen, och Gt4 främst i Kina och Japan. Både Gt3 och Gt4 smittar människor, grisar, vildsvin, hjortdjur och andra djur.

Det har konstaterats att förekomsten av antikroppar mot hepatit E-viruset är förvånansvärt hög hos befolkningen i många industriländer. Detta trots att de har tillgång till rent vatten. Även i Sverige är antikroppar ganska vanliga och uppskattas till nio procent av befolkningen. Det indikerar att man har en pågående hepatit E-infektion, eller tidigare haft det. Men detta avspeglas inte via de fåtal fall som inrapporteras till Folkhälsomyndigheten, ofta med oklara smittvägar. Tre orsaker kan ligga bakom:

  • – de fall som upptäcks är bara toppen av isberget, eftersom majoriteten av infektionerna inte ger uppenbara symptom.
  • – inhemska källor för hepatit E-infektioner.
  • – hepatit E-infektionen diagnostiseras fel eller missas på grund av diffusa symptom, eller av kunskapsbrist.

Tidigare studier från SVA har visat att svenska tamsvin ofta är infekterade med hepatit E-virus. Forskare utomlands har visat att människor kan infekteras av hepatit E-virus från tamsvin, vildsvin och hjortar. Infektionen är därmed en zoonos, det vill säga smitta mellan djur och människa.

För att öka kunskapen om viruset, har jag samarbetat inom SVA, samt med SLU, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och jägare. Formas samt EU-projekten Wildtech och Predemics har finansierat arbetet med avhandlingen. Jag har undersökt förekomsten av viruset hos svenska, vilda klövdjur och de zoonotiska aspekterna för viruset. Jag har då utrett om oklara, svenska, humana smittfall kan associeras med virusstammar från djur. Eftersom viruset är mycket svårt att studera med traditionella metoder, har arbetet fordrat att nya, avancerade metoder tagits fram och förfinats.

Mina resultat visar att 53 av 245 klövdjur hade pågående eller avslutad virusinfektion, vilket motsvarar 22 procent. Djuren verkar inte få symptom men det finns en smittorisk från vildsvin och hjort till människa. Av 231 undersökta älgar visade sig 67, eller 29 procent, ha en pågående eller avslutad virusinfektion. Älgens variant av viruset skiljer sig så mycket från övriga klövdjurs hepatit E-virus att risken för smitta till människor troligen är obefintlig.

Genetiska analyser av virusets arvsmassa från fem utav sex Gt3 hepatit E-virus från vildsvin och tamsvinbesättningar i Sverige, visar att ett utbyte av virusarvsmassa tycks ske mellan dessa djurgrupper. Detta kan påverka virusets egenskaper och förmåga att infektera människor.

Det sjätte viruset är från en spansk gris med en något större arvsmassa än de svenska virusen. Dessutom är dess arvsmassa mycket likt virus från franska hepatit E-patienter, särskilt från en med nedsatt immunförsvar och med kronisk infektion. Här återfinns dessutom främmande arvsmassa som viruset förenat med sin egen arvsmassa. Detta kan ske antingen förvärvat från andra hepatit E-virus, eller från värdcellen. Andra studier har visat att upptag av annan arvsmassa snabbt kan förbättra virusets förmåga att föröka sig, och möjligtvis orsaka mer skada. Detta speglar att viruset kan anpassa sig snabbt och att det kan uppkomma mer sjukdomsalstrande varianter av viruset som vi inte vill ha cirkulerande hos varken djur eller människa.

Sammanfattningsvis visar mina studier att tamsvin, vildsvin och människor har smittats med hepatit-E virus som är identiska, eller mycket likartade. Detta tyder på att zoonos även förekommer i Sverige. Smitta kan ske över landsgränserna, som exemplet med det spanska svinet och franska humanfallet visar. Detta speglar förmodligen dagens globala handel och resande och virusets anpassningsförmåga, som kan förklara virusets utbredning i världen. Ännu en gång får vi en påminnelse om hur viktigt samarbetet över ämnesgränserna är för att få en bättre förståelse av virusets sampel mellan djur och människa, och därmed få ett ”One health”-perspektiv.

Jay Lin, forskningsassistent, SVA

Redaktionen

Redaktionen för svavet.sva.se finns på staben för kommunikation vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *